Miniorhajk Protonit 15-16 oktober

Det blev en tuff start för Protonithajken den 15-16/10 i Klunkhyttan Stenbäcken. Hur kom det sig då?

Jo Klunkhyttan bokades för en lång tid sedan via Örebro kommun, bokningsbekräftelsen kom och allt var grönt. Tiden närmade sig och det var snart bara några dagar kvar. Vår bokningsansvarige blev krasslig och glömde bort att kontakta stugvärden B minst två dagar innan ankomst. Nåja, kontakten med stugvärdarna har alltid fungerat bra så med en dag kvar så ringde vår bokningsansvarige upp stugvärden B för att stämma av nycklar mm. Hmm, inget svar – försökte senare inget svar igen. Ok, det blev natt och följaktligen dag igen. På telefon igen, samma sak – inget svar…. Började bli fundersam, gogglade fatt på mobilnummer till B och vad som förmodligen är hans fru. Så, nu skulle det lösa sig. B hade telefonen avstängd – mobilsvar, provade en gång till och så småningom många gånger till, lämnade meddelande på mobilsvar efter några försök. Hade nu även ringt till fru B, åhh ringsignaler – men inget svar utan mobilsvar. Ok, telefon var på, provade igen och igen, lämnade även här mobilsvar men utan resultat.

OK, klockan gick, vi packade ordning all materiel som skulle med, bokningsansvarige informerade övriga ledare om nyckelproblemet men det återstod fortfarande några timmar till att vi skulle vara på plats. Samtidigt som bokningsansvarige fortsatte att ringa på alla kända nummer hos stugvärden så skickades en förtrupp iväg för att åka hem till stugvärden och kanske där få kontakt. Tyvärr så lyckades ingen av planerna, fru B stängde emellertid av sin mobiltelefon (tröttnade väl på att den ringde), ingen var heller hemma i deras bostad.

När de flesta hade anlänt till Klunkhyttan och det visade sig att allt var svart (i dubbel bemärkelse) så startade avdelningen för kontaktsökning rejält. Tack vare scoutledare I med privata kontakter fick vi tag på f.d. stugvärdar och andra. Tyvärr så var det ingen som kände till något om Klunkhyttans stugvärd och inte heller var nyckeln ”brukade” läggas ut. Vi försökte även att få kontakt med vår kontaktperson på ”Enheten för den attraktiva och synliga regionen” vid Regionförbundet som äger Klunkhyttan men utan resultat. Med hjälp av en fd. anställd så kunde vi i varje fall komma in i en av övernattningstugorna om vi önskade, där fanns visserligen bara åtta sängar men det var varmt och torrt (till skillnad mot ute). Under vårt nyligen avslutade kontaktförsök så hade bokningsansvarige även pratat med Mats Andersson, Outdoor Experience, som arrenderar Stenbäcken. Han hade berättat att Stenbäcken var obokad just denna helg om vi hade behov, detta lades på minnet utifall att det inte skulle lösa sig med Klunkhyttan.

Under tiden som alla kontaktförsök gjordes så hade det tänts en brasa som man kunde värma sig kring i den fuktiga luften, barnen hade lekt och tyckt att allt var ganska kul. Men nu var det dags att gå vidare….

Scoutledare och vuxna samlades för en kort genomgång av läget med redovisning av de alternativ som fanns. Dessa var tre;

  1. Avbryta hajken
  2. Genomföra hajken på plats i Klunkhyttan med övernattningsstugan som bas och hoppas på att stugvärden skulle komma hem sent så vi ändå kunde komma in i huset.
  3. Att omgruppera till Stenbäcken och genomföra hajken där istället.

Efter en mycket kort diskussion så enades vi om att åka vidare mot Stenbäcken. Kontakt togs ånyo med Mats Andersson, vi omgrupperade i två täter, en direkt och en via Mats för att hämta nyckel. Vill här också passa på och tacka Mats för hans bistånd och det känns just nu som vi säkert kommer att åka dit igen någon gång.

Stenbäcken

Stenbäcken

Väl på plats i Stenbäcken, korven var grillad och uppäten, alla hade kommit in i värmen och fått sina sovplatser – då började äventyret PROTONIT-hajken!

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: